Bolster av fjädermygg
Nu verkar det som att hösten har gjort sitt intåg på allvar, äntligen! För några dagar sedan skrapades rutorna i stan där jag bor och luften börjar under klara dagar kännas lättare att andas. Här om kvällen kunde jag inte hålla mig längre, Bastasjön lockade med sina spännande vikar. Jag har inte varit där sedan i våras och min nyfikenhet på vad sjön nu hade att erbjuda visste inga gränser.
Efter en stunds snack med fiskekompisen Håkan Karsnäser gick jag över mot Parkeringsvikens norra sida. Genast visade sig två fiskar vaka bara ett halvt flugkast ut ifrån kanten. Vaken var frekventa och det hela kändes som en given utgång. Nåväl, nu är det ju så att regnbågsfiske inte på något sätt alltid är så självklart, om nu någon skulle tro det. Nej då, de här fiskarna visade sig nämligen kryssa runt i en alldeles rasande fart. Varje gång jag kastade ut min fluga mot det senaste vaket, visade sig fisken tio meter därifrån bara några sekunder senare. Så där höll vi på, en slags katt och råttalek, där jag alltid placerade min fluga fem meter bakom dem.
Tillslut blev förnedringen alltför kännbar, jag bröt upp och gick vidare till Östes udde. Där vakade också ett par fiskar, men även dessa kryssade snabbt fram. Problemet med sådan fisk är sällan att nå ut till dem. Nej då, däremot ska flugan placeras framför dem, så att de upptäcker den när de simmar förbi. Det svåra beslutet ligger i att fisken kan röra sig åt vilket håll som helst och att försöka gissa rätt riktning är sannerligen inte lätt. Mest fascinerande vid udden var ändå de enorma svärmar av fjädermygg som fanns längs kanterna och en bit ut. Jag tror knappast jag har sett något liknande tidigare! De fanns längs kanten och självklart äter fisken dem, fast som puppor under vattenytan. Ganska få fiskar syntes nämligen vaka och det borde de ha gjort med tanke på den stora insektsmängd som visade sig.
Inne i Östes vik, längs brantsidan gick ytterligare ett par fiskar. Nu jäklar, den här gången ger jag mig aldrig, tänkte jag för mig själv. En av fiskarna tog det ödesdigra beslutet att vaka sig fast, på en begränsad yta. Min Buse placerades mitt i bulls eye och snart försvann den i ett försiktigt vak. Minsann, en grann Bastaöring på Buse, inte fy skam! Nästa fisk längre in i viken kunde inte heller låta bli min Buse, men den hade den dåliga smaken att släppa före den nådde fram till håvmaskorna. På det hela taget var jag ändå nöjd med min kväll vid sjön. Visst hade jag nog hoppats på ännu fler vakande fiskar, inte minst när jag såg den stora mängden fjädermygg. Men så är det ibland och att ges chansen på ett halvdussin ytaktiva fiskar är ändå ett hyggligt facit.
Ett par andra kompisar fiskade i sjön dagen därpå. Fisket upplevde de som hemskt trögt, förutom några missade torrflugehugg kände de inget alls. Men jag är helt övertygad om att fisken ändå är i tagen, fast då måste man fiska med fjädermyggpuppor någon meter under vattenytan. Om man absolut vill vara säker på att fisken ska nappa kommer de att göra det på Booby längs Brantsidan. Så är det alltid och så kommer det att vara även denna höst!
I övrigt då? Enligt de rapporter jag har fått har fisket varierat mellan dagarna. Enesjön är populär och där fångas därför ganska hyggligt med fisk. En annan bekant hade hittat vakande fisk vid Fågelön och lurat dem på en F-fly. En annan spännande händelse fick en tillrest Göteborgare uppleva i slutet av september. Han lyckades nämligen bärga en regnbåge i Strandgölen på 6,7 kilo! Den fajten finns att se på FB under Hökensås vänner. Apropå stora fiskar så fick Håkan Karsnäser en rejäl baddare i Södra Prinssjön här om dagen på fyra pannor! Med andra ord, det är stor fisk i sjöarna så var beredd, vad som helst kan hända nu! De sjöar vi väntar på ska sätta igång är Lilla Havsjön och Nordvattnet. Säkert gör det efter ytterligare några frostnätter och då är det igång på allvar. I övrigt verkar det som att höstfisket har satt igång i alla de andra sjöarna och fisk verkar det finnas riktigt gott om!
Skitfiske// Johan Klingberg